Har haft tankarna på att dokumentera vårt äventyr och dröm en längre tid nu.
Vi lever i drömmen mitt i vardagen och är på ett eller annat sätt hela tiden upptagna av den.
Att jag länge tvekade på att dokumentera och dela med sig av äventyret är just det faktum att vi lever mitt i en vardag, Det vill säga att det inte alltid händer särskilt spännande och visionärt vackra ting.
Ibland går tiden och framstegen ordentligt långsamt, och vi har en lång väg att vandra, så hur ofta och med vilken kvalité bloggen kommer uppdateras vågar jag inte säga.
Vi är nybörjare på att använda "blogg" så vi får se hur väl det fungerar. Kanske inte så bra alltid?
Jag överväger att försöka blogga något retroaktivt för få med det vi gjort innan dags datum. Det fattas en del bilder mm, men för helhetens skull kan det ju vara roligt att ta det från början.
Alla äventyr börjar någon gång, ofta finns det flera olika orsaker till att man ger sig ut på äventyr..
Kan inte tala för min sambo och medseglare men största anledningen för mig utöver nyfikenhet är min kanske pessimistiska syn på framtiden och hur vi människor använder planeten till att överförbruka resurser, fördärva vår miljö och för varandra.
Kanske är det människans natur, och inte mycket att göra någonting åt?
Jag tror tyvärr att möjligheterna är rätt stora för att kunna bli en de sista som gör något inom en rad områden som handlar om vår natur.
Det är inte samma tävling om att vara den sista som att vara den första som gör något. Inte så mycket att skryta om,- att man var den sista såg en levande vild isbjörn.
Det sistnämnda är fyllt med en aning mer melankoli. För egen del ska jag inte jaga upplevelser, djur, områden mm som man kanske blir en de sista av ett se. Men jag håller den inställningen i mitt sinne inför det jag upplever.
Det gäller inte bara naturen utan också det internationella läget överlag, det finns alldeles för många anledningar till att oroa sig för jag ska lista dom här, Men gissningsvis lever vi i en helt unik tid som med den politiska, ekonomiska och sociala utveckling vi haft här i norra Europa gör det möjligt för oss vanliga människor att färdas och resa likt de gamla upptäcktsresanden och handelsflottor som hade kungahus och för den tiden enorma bolag bakom sig.
Paradoxalt nog var de dessa som hjälpte till att lägga grunden för den orättvisa resursfördelningen vi har idag och hur vi människor ser på varandra. Men också möjliggjort att en som mig ens kan drömma om att segla jorden runt.
Sorgligt men sant så är det en ytterst liten procent av jorden befolkning som ens kan drömma om ett sådant äventyr.
Desto viktigare är det att våga drömma och hålla fast vid drömmarna, något annat vore orätt?
Jag anar att det kommer vara ännu färre som kan drömma om stora äventyr redan om 10 år. - Så det gäller att passa på!
Om inte, så tror jag det kan vara sunt att ha denna inställningen, för om inte möjligheterna i världen ändras, vet man aldrig vad som händer med sitt egna liv. Synd att missa sitt livsäventyr bara för att spara pensionspoäng.
Vi hoppas på att kunna bidra med något under våra äventyr. Historiskt sett kommer det vara ett
extremt klent plåster på såren. Det kan vara redskap, medicin, tekniskt kunnande och medmänsklig värme mm.
-De två sista är särskilt fördelaktiga om man har en liten båt.
Men tillsvidare blir det förhoppningsvis en del ideellt arbete med hemlösa i Köpenhamn.
Ps
Kan ju tyckas onödigt att försöka hjälpa människor med en så dystopisk framtidstro, men jag tror på att man ska göra sitt bästa för varandra.
/Es
