Första inlägget och lite filosoferande..

Har haft tankarna på att dokumentera vårt äventyr och dröm en längre tid nu.
Vi lever  i drömmen mitt i vardagen  och är på ett eller annat sätt hela tiden upptagna av den.
Att jag länge tvekade på att dokumentera och dela med sig av äventyret är just det faktum att vi lever mitt i en vardag, Det vill säga att det inte alltid händer särskilt spännande och visionärt vackra ting.
Ibland går tiden och framstegen ordentligt långsamt, och vi har en lång väg att vandra, så hur ofta och med vilken kvalité bloggen kommer uppdateras vågar jag inte säga.

Vi är nybörjare på att använda "blogg" så vi får se hur väl det fungerar. Kanske inte så bra alltid?

Jag överväger att försöka blogga något retroaktivt för få med det vi gjort innan dags datum. Det fattas en del bilder mm, men för helhetens skull kan det ju vara roligt att ta det från början.

Alla äventyr börjar någon gång, ofta finns det flera olika orsaker till att man ger sig ut på äventyr..

Kan inte tala för min sambo och medseglare men största anledningen för mig utöver nyfikenhet är min kanske pessimistiska syn på framtiden och hur vi människor använder planeten till att överförbruka resurser, fördärva vår miljö och för varandra.
Kanske är det människans natur, och inte mycket att göra någonting åt?
Jag tror tyvärr att möjligheterna är rätt stora för att kunna bli en de sista som gör något inom en rad områden som handlar om vår natur.
 Det är inte samma tävling om att vara den sista som att vara den första som gör något. Inte så mycket att skryta om,- att man var den sista såg en levande vild isbjörn.
Det sistnämnda är fyllt med en aning mer melankoli. För egen del ska jag inte jaga upplevelser, djur, områden mm som man kanske blir en de sista av ett se. Men jag håller den inställningen i mitt sinne inför det jag upplever.
Det gäller inte bara naturen utan också det internationella läget överlag, det finns alldeles för många anledningar till att oroa sig för jag ska lista dom här, Men gissningsvis lever vi i en helt unik tid som med den politiska, ekonomiska och sociala utveckling vi haft här i norra Europa gör det möjligt för oss vanliga människor att färdas och resa likt de gamla upptäcktsresanden och handelsflottor som hade kungahus och för den tiden enorma bolag bakom sig.
Paradoxalt nog var de dessa som hjälpte till att lägga grunden för den orättvisa  resursfördelningen vi har idag och hur vi människor ser på varandra. Men också möjliggjort att en som mig ens kan drömma om att segla jorden runt.
Sorgligt men sant så är det en ytterst liten procent av jorden befolkning som ens kan drömma om ett sådant äventyr. 
 Desto viktigare är det att våga drömma och hålla fast vid drömmarna, något annat vore orätt?
Jag anar att det kommer vara ännu färre som kan drömma om stora äventyr redan om 10 år. - Så det gäller att passa på!
Om inte, så tror jag det kan vara sunt att ha denna inställningen, för om inte möjligheterna i världen ändras, vet man aldrig vad som händer med sitt egna liv. Synd att missa sitt livsäventyr bara för att spara pensionspoäng. Vi hoppas på att kunna bidra med något under våra äventyr. Historiskt sett kommer det vara ett
extremt klent plåster på såren.  Det kan vara redskap, medicin, tekniskt kunnande och medmänsklig värme mm.
-De två sista är särskilt fördelaktiga om man har en liten båt.
Men tillsvidare blir det förhoppningsvis en del ideellt arbete med hemlösa i Köpenhamn.
Ps
Kan ju tyckas onödigt att försöka hjälpa människor med en så dystopisk framtidstro, men jag tror på att man ska göra sitt bästa för varandra. /Es

Fortsättningen på flytten

Nu gick motorn! Och vi var åter igen taggade på att fortsätta vår flytt.
Ungefär samma tillstånd gällde som under vår första avseglingsdag, dvs vår vilja var större än vindarnas. Till vår glädje värmde även solen något bättre denna dag.
Utseglingen för motor längs den långa ränna från Åhus hamn gick utmärkt, - härligt att man har en motor som fungerar!
Vindarna var svaga så vi fick köra en del med motor. Men nu vart vi i alla fall på väg.
Vi siktade på Kivik, eftersom vi ändå inte hade några vindar att tala om vore det dumt att sitta och mala på med motorn i onödan. Vi har ju ingen stresss..
När vi närmar oss Kivik blåser det upp en del, men som jag minns det hade vi vindarna rakt emot oss.
Sjön blir också mer krabb och besvärlig när vi närmar oss inloppet till Kivik. - Då händer det igen, motorn stannar.
Snabbt ner till motorn och luftar så att dieseln sprutar. Och efter ett par försök går motorn igång och tar oss tryggt i hamn.
Förutom besvikelsen över att motorn fortsätter krånglar, känner jag mig nu nöjd över att jag på ett ungefär kan lista ut vad det är som felar. Uppenbart är ju att motorn tar luft, nu gäller det bara att hitta var ifrån.
Kände inte till Kivik värst väl, men trodde att där skulle finnas någon form av verkstad där man skulle kunna köpa bränsleslang samt få en del tips. Tji fick jag!

Dagen därpå siktade vi på Simrishamn för att äntligen kunna få ett slut på våra motorbekymmer.
Denna dag hade vi till vår stora glädje verkligen vindarna med oss. Synd vi inte skulle segla längre..



Vi höll stadigt 6 knop med bara storseglet, och då är inte vårt storsegel alls särskilt stort.
Hur som haver blåste det upp lite väl mycket medans vi gick in mot Simrishamn, med tanke på motorns nyckfullhet. Men vi kom in tryggt o säkert trots att motorn stannade vid ett par kritiska lägen. Nu jäklar ska det bli ordning på motorn.
Efter lite  funderande hade jag kommit fram till att det var det vattenavskiljande CAV filtret som var boven i dramat.
Dagen efter rengjorde jag behållaren och köpte ett nytt filter. - Nu gick motorn som den skulle igen!
Och det fortsatte den att göra.
Vi njöt någon dag av Simrishamn, innan vi skulle segla vidare mot Ystad.

Lämnar hamn (Första delen av vår flytt)

Idag när jag skriver detta är det ett bra tag sedan vi seglade ut från vår tidigare hemma hamn,- Hermans Heja i Sölvesborg. Så längesedan att jag inte minns vilket exakt datum det var, men det är ju heller inte så noga. Men i slutet av Augusti var det i alla fall.
Det är ju tyvärr inte så att vi är ute på något världsäventyr, eller att vi hade något exotiskt spännande resmål. Utan vi var på väg mot vårt nya hemland Danmark.
Till Danmark har vi tänkt segla för att bo, arbeta och renovera vår båt samtidigt som vi kan njuta av fördelarna med att bo en stor och inbjudande stad som Köpenhamn, Om inte annat så är det en början på något nytt.
Jag är själv inte så förtjust av storstadens stress och larm. Men att enkelt kunna ta snabbtåget in till stan för en runda på stan är rätt så lockande, inte minst under sommartiden.
En annan tanke som lockade med huvudstaden var utbudet på intressanta arbeten.

Det blåste dåligt första dagen, och det var vi väl ganska bereda på. Men vi kände att hösten snart var på intåg. De första sjömilen på vår flytt var även viktiga för oss rent mentalt, vi hade arbetat mycket under sommaren och kände nu att vi verkligen ville iväg..
Större delen av första dagen blev en blandning mellan motorsegling och driva fram i någon knops fart, Jag är envis av mig och tycker inte att man ska köra med motor i onödan. Men det var ju första dagen, och vidare skulle vi. Så efter några timmars hopplöst seglande startade vi motorn ordentlig.
Nu gick det det framåt!
En timme senare låg vi ute till havs med motorproblem och obefintliga vindar. Vi förstod att vi inte skulle hinna med någon distans att tala om, ens om vi nattseglade. Det var jag inte så sugen på när motorn också strejkade.
Jag kollade bränslefilter,luftade motorn samt ifall jag kunde se några andra felkällor på slangar mm innan vi bestämde oss för att ringa sjöräddningen.
Så vi seglade hjälpligt in mot Åhus hamn medans vi väntade på att sjöräddningen skulle komma och bogsera oss den sista biten.
Besvikna över starten på vår flytt, men ändå nöjda med beslutet att ta hjälp in i hamn gick vi och la oss.
Jag fick igång motorn på ny diesel direkt från dunk efter diverse luftningar, efter det gick den även med den gamla dieseln. Körde motorn ett par timmar innan jag kände mig trygg igen med den modernaste och nyaste delen av hela vår båt.
Så dagen därpå gav vi oss iväg igen.. 

På bilden sitter jag och hoppas på vindarna, cykeln är Lisas flyttgods till Danmark.